Hallå hallå, har under typ två år samlat på mig en maaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaassa böcker som bara har legat på hög eftersom jag aldrig börjat läsa dem innan jag skaffat nya <_< Har nu försökt organisera upp det hela lite eftersom jag vill ju läsa dem, det är ju därför jag köpt/velat ha dem. Efter att jag läst dem fick jag dessutom en väldans lust att skriva om hur jag tyckte att dem var och tänkte: varför inte låta den här (väldigt oanvända) bloggen gå tillbaka till sitt ursprung, bokrecensioner? Så det är vad jag kommer skriva om, i den takt jag läser ut dem, vissa är längre än andra (I'm looking at you, en-hel-hylla-med-bara-ungdoms-böcker). Genre kommer att variera lite och jag kommer också slänga in några recensioner på lästa böcker som jag läst ut för ett tag sen och som jag fortfarande kommer ihåg.

Jag började med att läsa Equinox av Michael White. Den här boken följer kriminalreportern Laura Nivern och hennes ex-pojkvän kriminalfotografen Philip Bainbridge i Oxford där en ung kvinna hittas mördad med ett avlägsnat organ. Då och då hoppar boken också till slutet av 1600-talet där vi får följa Isaac Newton. I överlag så är boken bra, jag greps med och ville veta vad som hände, jag hade inget emot det blod som var med och själva historien var intressant. Men framemot slutet blev den lite väl förutsägbar, vilket är mitt största problem med boken, även om den hade en liten tvist som jag faktiskt inte riktigt såg komma. Om ni gillar böcker med lite historiska/ockulta inslag så är denna bok ändå att rekommendera, trots sin förutsägbarhet och kanske lite cliché aktighet.

Nästa recension blir på One Piece av Oda Eiichiro (sa ju att det är en blanding av genre) ses då!

Här kommer del 2 av kapitel 7 (också den sista delen ;P)

Katharina och Lea sicksackade mellan de raserade husen för att komma till ’Stora Sidogången’, en gång som skulle leda till baksidan av de berg de var i. Katharina hoppades på att det fanns en massa sidogångar som hon kunde gömma sig i, men innan hon hann fram hörde hon stegen från förföljare och kastade en blick bakåt. Dvärgarna sprang överraskande fort för deras korta ben. Dvärgar är snabba på korta sträckor, eller vad var det nu Gimli sa?        

       Hon försökta öka takten. Då snubblade Lea och drog med sig Katharina. De båda dvärgarna kom rusande mot dem, de hade dragit varsin stor yxa som de nu höjde över huvudena för att hugga de två flickorna. Katharina kunde helt plötsligt inte röra på sig, hjärnan skrek åt henne att resa på sig och springa men benen lydde inte och hon kunde bara hjälplöst se (stirra skräckslaget) när dvärgarna svängde ner yxorna mot henne själv och Lea.

       Från ingenstans kändes det som kom en ännu större yxa från sidan och stoppade de andra två, i sista stund då den ena yxan var tre centimeter från Katharinas huvud. Den tredje dvärgen, som var samma dvärg som hade följt med Hákon, tvingade bort de båda yxorna så Katharina och Lea kunde resa på sig. Han ställde sig framför dem som en sköld med vapnet i försvarsställning.

– Ni två barn, ni borde försvinna långt härifrån. Morana är efter er båda två.

– Vem är du? Andades Katharina fram, hon trodde inte hon kunde röra sig en millimeter även om ett tåg hade kommit rusande rakt mot henne.

– Jag är Simon, jag kom med alven för att försöka hjälpa er. Innan Simon hann säga något mer attackerade de två dvärgarna igen.

– SPRING! Jag tar hand om dem!

        Simons order gjorde så förlamningen i hennes kropp försvann och Katharina skulle just till att återuppta sitt försök att komma till Stora Sidogången när hon kastade ett öga bort mot Hákons och Gísls fight. Och hon stelnade till igen. I en perfekt cirkel runt de tre som slogs var det som om någon hade skapat en vägg av de stenar som låg runt om, men inte som en vägg för att blockera insyn utan de sidor som var spetsiga pekade in mot Hákon och Gísl. Morana hade höjt ena handen och nu sänkte hon den och pekade mot alven och halvalven som båda hade insett att det inte fanns någon väg ut. Båda två försvann ur sikte när de knivsvassa stenarna flög mot dem.

– HÁKON!! GÍSL!! NEEJ!!

Sen förlorade Katharina medvetandet.

Har inte börjat på kapitel 8 än, anledning är att jag inte riktigt vet hur jag ska fortsätta och eftersom verkligheten och universitetet helt plötsligt har kommit ikapp mig så vet jag inte hur mycket jag kommer hinna skriva, får jag tid och inspiration så kommer jag att skriva :)

Här kommer kapitel 7 del 1! Läs och tyck till :)

Kapitel 7

Hákon svingade svärdet snabbare än ett mänskligt öga kunde se, men kvinnan var återigen utanför hans räckvidd. Han rynkade pannan, även om hon var en Förtrollare så skulle han som alv vara snabbare… hon var farlig.

– Katharina! Ta Lea och sätt er i säkerhet, låt mig och Gísl ta hand om henne.

       Katharina tvekade en sekund, kastade en blick först på Gísl, sen Hákon och tillslut på kvinnan som log iskallt mot henne, innan hon nickade och vände sig som och sprang iväg med Lea i handen.

– Efter dem! Två barn kan väl två korta tjockisar som ni ta hand om?! Kvinnan kastade en blick mot de båda dvärgarna som stått stilla utan att röra en min under hela tiden, Hákon tog tillfället i akt och attackerade igen. Även Gísl hade börjat röra på sig och sköt iväg två pilar i snabb takt mot kvinnan, båda pilarna flög iväg och landade någonstans bland de raserade husen.

       Dvärgarna hade börjat röra på sig i en cirkel för att komma runt de stridande och rördes sig mot Katharina och Lea som sprang mot den bakre delen av grottan. Gísl tittade mot dem och övervägde i en sekund att skjuta dem men Hákon, som inte lämnade kvinnan med blicken, sade:

&minus; Strunt i dem, jag hade sällskap på vägen hit.

Gísl lyssnade förvånat på de snabba stegen han kunde urskilja från någon som sprang runt husen och verkade röra sig mot Katharina och Lea, han höjde förvånat ögonbrynen när han insåg vem eller rättare sagt vad det var som sprang men han släppte det när kvinnan framför utan förvarning slängde iväg två eldklot, ett mot Hákon och ett mot honom själv. Båda lyckades ducka undan och eldkloten landade en bra bit ifrån dem. Försökte hon ens träffa oss? Undrade Gísl samtidigt som han la en ny pil i bågen och sköt mot kvinnan.

       Hákon använde sina öron för att höra var pilen var någonstans utifrån vindsuset och han började röra sig åt det håll som han trodde att kvinnan skulle ducka åt och till hans förvåning gissade han rätt. Han svingade Thornessa och det ryckte lite i mungipan när han kände att spetsen på svärdet träffade något. Kvinnan skrek, ett gällt skrik som skar i öronen på alla som var i närheten. När Hákon hittade kvinnan, som igen hade teleporterat sig till en annan plats, såg han att han bara hade gjort en reva i hennes klänning. Träffade jag bara klänningen? Utifrån hennes reaktion skulle man nästan kunna tro att jag högg av henne benet eller något. Hákon rynkade pannan, han visste inte hur han skulle kunna besegra en fiende som verkade vara snabbare än han själv och som dessutom kunde teleportera sig, skjuta eldklot och vem visste vad mer hon kunde göra. Det såg ganska hopplöst ut.

Nästa del kommer upp om någon dag :)

Var på bio idag! Såg Prometheus, den var extremt bra (och lite äcklig xD) åt sjukt mycket godis, för mycket popcorn och sen Kinamat... Jag vill nog inte äta mer ikvälk x)

Måste bara nämna en bok jag läser just nu, Magiklubben heter den och är skriven av Katarina Ros. Den trycktes 2001 så den har några år på nacken, men jag hittade den när mamma och pappa städade vinden (tillsammans med de två första delarna i serien - Spökklubben och Ufoklubben) och jag hade inget minne av att jag läst den förut, så den åkte in i bokhyllan för läsning (höll på med Morden i Midsomer så kunde ju inte börja läsa den på en gång :P) och nu när jag har börjat läsa den måste jag bara säga att jag tycker den är läskig! Är inte helt säker, men tror den är skriven för 9-11 åringar... Jag känner mig nästan lite löjlig när jag får den där känslan "nu är det för läskigt så jag lägger ifrån mig boken" XD Men det kanske är just för att språket är målande men samtidigt enkelt som jag kan relatera lite lättare och då blir allt lite mer spooky?   Iallafall så är den bra för att vara en barnbok!   

Skrev idag klart kapitel 7! Så den är nu på genomläsning ^^ Får förhoppningsvis tillbaka den snart så den kan läggas upp :) Nu måste jag börja tänka efter lite på hur jag vill att det ska fortsätta :P Vet på ett ungefär men måste ju kunna förklara det för er läsare också, en sak som kanske makes sense för mig kanske gör det enbart för att jag har det i huvudet och inte tar ner det på papperet xP

Idag fick alla svar på om de kommit in på universitet/högskola, även jag då... Och jag KOM IN! Så jag är inte arbetslös (Tack och lov) utan jag ska plugga mitt absoluta favoritspråk i Stocksholm! ^^ (Japanska ;P )

Hejsan, det var länge sen <_< Ja alltså, jag har liksom inte skrivit något på en fasligt lång tid nu, jag har försökt och jag har kvar storyn i huvudet och så men det tar stopp när jag ska sätta mig ner och skriva... Men jag ska försöka ta tag i det! Fick dessutom tillbaka motiveringen till att skriva när en idé till en novell ploppade upp i huvudet på mig, jag har börjat lite grann men vet inte riktigt hur jag vill utforma den.. Men det ska jag försöka lista ut och så får jag hoppas att den blir bra, den kommer att komma upp här först när den är klar (och om jag är nöjd med den)

MEN, mitt största problem just nu är namn... Jag har absolut ingen fantasi när det gäller namn x) I Resans fall så går jag in på en hemsida och plockar namn från olika länder, vilket land beror på personen som ska ha namn, och betydelsen som namnet har spelar också roll så det är ganska lätt att hitta, men huh vad svårt det är med namn annars... Och nu är problemet ett hund namn... <_<

Okej, jag lovade ju en förklaring till till Hákons namn, right? ;) Så här kommer den (har du inte läst kapitel 6 ska du nog inte fortsätta läsa om du inte vill bli lite spoilad)

Jag valde namnet Hákon av en väldigt enkel anledning, DET PASSAR HONOM PERFEKT! Haha xD Men allvarligt, det gör det faktiskt, om man går in på hemsidan jag använder för att få tag på namn (Yes, jag researchar namnen till alla mina personer i berättelsen) Och Hákon har den fina betydelsen "Hög son", vilket passar då han är en prins,right? Right?? Hehe, men såhär står det om namnet 'Hákon' på sidan behindthename.com: Fornordisk form av Håkon, också från den moderna islänskan. Namnet Håkon är där en länk där man kan läsa: Modern norsk version av fornnordiskans namn Hákon, som betydde "hög son" från há "hög" och konr "son". Låter det lite långsökt? Då får ni tycka det :P Hákon är alltså en hög son, i den här berättelsen av en hög ätt (sju norska kungar har för övrigt haft namnet Håkon, och i Sverige är Håkan motsvarigheten) ;P

Det var väl allt för idag, kommer kanske avslöja varför jag tog de andras namn någon gång i framtiden :)