Tror bestämt att jag lovade bilder på Morana när senaste kapitlet tog slut så varsågoda;

Hmm, undrar om inte min mobilkamera har bättre kvalite XD Även om bilderna blir väldigt mycket mindre... Aja, detta är Morana iaf ;) Nästa bild som kommer upp är på vår dvärg, dock är den inte klar ännu :)

Och sista delen i kapitel 5 ^^

Hákon döljde irritationen från att det gick så långsamt att ta sig tillbaka till Ingwaz tillsammans med dvärgen samtidigt som han funderade på varför han kände att han var tvungen att gå tillbaka och hjälpa till att varna de andra. Han tyckte inte om dem, Gísl var en halvalv och de andra människor, alver beblandade sig inte med såna som dem. Men något hans mamma hade sagt när han var mindre hade kommit tillbaka till honom. När någonting händer är det upp till dig att skydda. Just det, skydda, inte gömma sig bakom andra, du ska skydda och hålla andra säkra, det är din huvuduppgift. Låt inte en enda komma till skada det är ditt jobb, inte att hyckla på någon upphöjd piedestal. Det var det här som drev honom fram (dock inte i takten han själv ville, dvärgen var uthållig men inte så snabb). Hans mamma hade kanske bara menat alver, men det var hans mamma som sagt det, hon kunde lika gärna mena att han skulle hindra småfåglar från att bli uppätna av rovfåglar också. Och alla alver verkade just nu vara kontrollerade av någon, precis som människorna... det var också en orsak, Hákon var desperat, halvalven hade sagt att den där gamla damen visste mycket, kanske, bara kanske visste hon hur man kunde få ur alverna ur kontrollen. Hákon rycktes ur sina funderingar väldigt abrupt när dvärgen svängde till höger in i en gång som Hákon inte hade gått i förut och han tvingades göra helt om.

- Var är du på väg?

- Till huvuddelen och boplatsen, större chans att hitta dem där, eller?

De behövde inte springa länge, gången vidgades till en stor grotta med stenhus, eller det som var kvar av det i alla fall. Det såg ut som om någonting hade exploderat i mitten av grottan och det enda som var kvar av husen var i bästa fall halva väggar, överallt låg det stensplitter och från några av husen kravlade skadade och chockade nomader fram. I mitten av grottan stod sex personer framför varandra, på ena sidan stod Gísl framför Katharina med en pil i bågen som för tillfället pekade ner i marken men som på några millisekunder skulle kunna riktas uppåt och mot kvinnan som stod på andra sidan av vad som måste vara nedslagskratern. Hon hade en tunn rosa klänning på sig med sandaler och såg väldigt malplacerad ut i grottan. Bredvid henne stod två dvärgar med tomma ansikten.

Hákon registrerade bara två saker innan han drog Thornessa och började springa fram i alla spillror, det var Leas skräckslagna ansiktsuttryck där hon stod bakom Katharina och kvinnans ögon som var fastnaglade på Katharina med samma röda färg som blod. Hon var en Förtrollare!

Ooh, dem hittade en! Nån gång i helgen kommer bilden på Morana upp, Look forward to that ;)

Uhmmm, har en känsla av att jag lovade att den här skulle upp tidigare XD Anyway, del 2:

Resan hade tagit längre än hon trodde och ville, vilket resulterade i att hon var på uruselt humör när hon och två dvärgar anlände till Ingwaz, eller Sandklipporna som människorna hade döpt dem till. Kanske hade det här pågått för länge? Ända anledningen till att hon låtit de tre leva var för att hon tyckte det var intressant att få någon att jaga, men den fjärde hade inte ingått i hennes planer, hon visste inte ens vem det var. Det var helt enkelt dags att utplåna dem. Dags för dvärgarna att göra lite nytta, tänkte hon med en rynka i pannan, något som brukade få Astor att så fort som möjligt lägga åtminstone två rum emellan dem. Dvärgarna reagerade inte ens.

- Visa nu att det är ni som har grävt de här tunnlarna och hitta halvalven och de andra två! Jag vill att de ska vara döda innan kvällen.

Dvärgarna började gå mot ingången på stela ben och utan ett ord. Att blanda in dvärgarna var inte heller en del av den originella planen, vilket gjorde Morana ännu vresigare, hon gillade inte att allt inte gick som hon planerade även om det bara var en liten del och inte borde utgöra något problem. Men 'borde' var inte bra nog när en okänd faktor plötsligt beslöt sig för att dyka upp. Att leta igenom de dåligt upplysta gångarna och se de misstänksamma blickarna från nomaderna var inte något Morana uppskattade och hon kände hatet komma krypande när de avancerade framåt.

Heh, Morana är en ganska svår person att beskriva och skriva om :P Kan man locka med en bild på henne efter att kapitlet är ute? ;)

Och har då fått tillbaka kapitel 5 och kan äntligen börja lägga upp igen, iaf för ett tag, har visserligen startat på kapitel 6 men en massa andra saker kommer emellan, skolan är en stor bov då den suger musten ur mig och jag inte känner mig så kreativ när jag kommer hem... Går dock en kurs som heter Litterär Gestaltning där man ska skriva en text varje vecka så jag antar att jag har fått ihop några vid det här laget och förhoppningsvis ska den ge mig inspiration och också göra mig ännu bättre! En har ni redan läst, den om Katharinas bakgrund, om det blir så att jag kombinerar och skriver något om Hákon, Gisl eller Lea så kommer dem naturligtvis upp här, men någon som skulle vara intresserad av att läsa det andra som jag också skriver? Uppdateringen skulle bli sjukt mycket jämnare om inte annat XD

      Men nog om det nu, här kommer startskottet på kapitel 5:

Kapitel 5

Gísl var på dåligt humör, de hade letat igenom grottsystemet i fem dagar nu och inte en skymt av en människa som skulle kunna vara en Förtrollare. Gísl sneglade mot Katharina som sov lugnt i hans säng som han erbjudit henne och Lea, han behövde inte mycket sömn i vilket fall som helst. Han lät tankarna vandra och fann att de till hans förvåning tog upp Hákon, han undrade om den irriterande alven kommit fram och varnat sitt folk än, eller om något hänt på vägen. Inte för att det var så troligt, det var en raksträcka hela vägen till Skogurin, vart än alven skulle sen skulle han säkert hitta. Hákon skulle klara sig, Gísl skakade på huvudet för att sluta tänka på honom. Istället tänkte han på Katharina, han hade trott på henne så fort hon sa att hon var från en annan värld, det var inte bara på grund av kläderna, som nu hängde på tork över elden efter en tvätt, men Gísl hade känt att det var något med henne som inte hörde till den här världen. Inte konstigt att soldaterna hade gett sig efter dem, om de trodde att Katharina var en Förtrollare så skulle de ha gjort allt för att fånga och döda henne. Gísl blev kall av bara tanken, Katharina var den första människa som behandlade honom som en person på en lång tid, Alethea hade visserligen ingenting emot honom men hon var en gammal gumma. Ända sen Gísls mamma och moster hade dött hade han varit ensam, människor tyckte inte om andra varelser än sig själva och alver misstrodde alla som inte var helalver, vilket hade gjort att Gísl inte hade så stort urval av ”hem”. Hans familj hade varit nomader redan innan men till skillnad från de andra höll de sig till sig själva och Gísl fortsatte med det, och resultatet blev att han hade varit ensam i flera år. För en ensam och ung halvalv var det ett svårt prov när han dessutom var misstrodd och fruktad, när han träffade Katharina hade han förväntat sig samma behandling från henne, kyligt och högfärdigt, men hon hade behandlat honom som en person. För Gísl var det en dröm som gick i uppfyllelse, även om han blev ledsen när han tänkte på att hon skulle tillbaka till sin egna värld så tänkte han hjälpa henne på alla sett han kunde.

För mig var detta ett spännande kapitel att skriva, inte minst för att det var utmanande, hoppas att ni kommer fortsätta läsa! ;) Även om jag inte hinner skriva så mycket som sagt så är det nu som det känns som att det kommer hända saker, har dock en del saker som fortfarande är lite oklara hur jag vill ha dem, men kommer att lösa det så klart! ;P Nästa del kommer upp senare i veckan :)

Öhmm, lovade jag att sista delen skulle komma upp innan idag? TT3TT

Nästa dag gick Katharina hem själv från skolan, hennes föräldrar var tvungna att åka in till sjukhuset för en kontroll eftersom Helene var gravid igen. Det var en av Katharinas problem just nu, om hon skulle få en lillasyster eller lillebror skulle hon eller han med största sannolikhet bli matförgiftad. Så Katharina hade tagit pengar från sina föräldrar, något hon inte tyckte om, men hon hade planerat att överraska sina föräldrar med en middag när de kom hem och hon hade sett att en del ingredienser saknades. Så hon tog pengarna till ICA och köpte vad som saknades och gick sen hem med den tunga kassen. Sen satte hon igång med matlagningen, hon blev snabbt trött av all aktivitet och hon var inte helt säker på att hon lyckades med såsen men när hennes föräldrar kom innanför dörren möttes de av doften av pasta och skinksås. Förvånade gick de in i köket där de möttes av en trött men stolt Katharina som lyckats lägga upp maten på tallrikar och även hackat lite grönsaker, det hade varit roligare än hon trott att laga mat och nu när hon såg sina föräldrars ansiktsuttryck blev hon ännu gladare.

- Jag tyckte att jag kunde laga mat idag eftersom ni varit borta och antagligen är trötta, sa hon och log.

Alla tre njöt av en måltid som för en gångs skull var tillagad så den inte var bränd eller halvklar. -Ehm, gumman, det är inte så att du inte tycker om min matlagning eller? Katharina såg snabbt upp med en skyldig min. för det är okej vet du, jag vet att jag inte är bra på matlagning, men det verkar som om du har talang för det, om du vill så kan du få ta över matlagningen om du vill några dagar i veckan.

- Är det sant?! Tack mamma! Katharina flög upp i Helenes famn och kramade henne, Knut rufsade om hennes hår medan hela familjen skrattade.

Och denna del är den sista om Katharina när hon är liten :)

Det är helt okej om ni har frågor om karaktärerna och fråga dem, kan jag svara på dem så kommer jag svara :) (Om svaret på frågan är relevant till själva handligen kan jag så klart inte svara, men då kommer ni få svar så småningom eller hur?)

I'm sorry for being late...

Kanske lite sent, (både på dagen och sen post) men får skylla på sjukdom :P

- Mål! Ropade Katharina och hoppade upp och ner av lycka när bollen gled in i målet. Knut stannade och var tvungen att pusta ut, sen klappade han händerna och log med hela ansiktet mot sin dotter.

- Grattis, du vann igen, storspelaren där.

Katharina log ikapp med sin far och tillsammans så gick de tillbaka till bilen för att åka hem och äta av mammans oidentifierbara mat. Efter en låg dusch så klart, Katharina hade spelat hårt mot sin pappa och båda var rejält trötta.

- När kommer ni hem imorgon? Frågade Katharina vid matbordet, maten idag skulle föreställa fisk.

- Inte förrän efter sju, så det lär bli sen middag, ska jag lägga fram några smörgåsar som du kan äta till mellis? Helene reste sig och tog fram dem innan Katharina hann svara. Katharina mumlade bara med munnen full, varken Knut eller Helene hörde vad hon sa men antog att hon var hungrig med tanke på all motion.

There ya go ^^

Ännu en del i Katharinas barndom :)

Katharina skuttade uppför trappan som ledde in till biblioteket och lämnade sin mamma som tog det lite lugnare. Hon öppnade dörrarna och överväldigades ett ögonblick av alla böcker som stod överallt. Någonstans måste väl det hon ville ha finnas, hon gick fram till den stora disken där det stod information, hon behövde få veta vart hon skulle leta.

Helene kom upp till biblioteket bara någon minut efter att Katharina hade gått in, men vart hon än vände sig kunde hon inte se sin dotter, nåväl, hon kan inte ha kommit långt. För att vara på den säkra sidan gick hon fram till informationsdisken.

- Har en flicka med sitt hår uppsatt i en hästsvans och röda kläder kommit förbi?

- Ja, hon kom för bara någon minut sen och frågade efter en särskild avdelning, jag fick inte berätta för hennes mamma, det var tydligen en överraskning, kvinnan bakom disken log menande mot Helene som log tillbaka.

- Då får jag väl hålla mig undan ett tag då, stöter jag på henne om jag går till skönlitteraturen?

- Inte om du går via barnlitteraturen.

Senare så väntade Helene utanför biblioteket och Katharina kom uthoppandes med en kasse i handen och ett belåtet leende på läpparna.

Hope you enjoy ;)

Har också varit på marknad idag... Köpte alldeles för mycket sötsaker, godis och cocosbollar... Gott var det! Köpte också nya örhängen och en tröja, nån som är intresserad av bilder?