Och sista delen i kapitel 5 ^^

Hákon döljde irritationen från att det gick så långsamt att ta sig tillbaka till Ingwaz tillsammans med dvärgen samtidigt som han funderade på varför han kände att han var tvungen att gå tillbaka och hjälpa till att varna de andra. Han tyckte inte om dem, Gísl var en halvalv och de andra människor, alver beblandade sig inte med såna som dem. Men något hans mamma hade sagt när han var mindre hade kommit tillbaka till honom. När någonting händer är det upp till dig att skydda. Just det, skydda, inte gömma sig bakom andra, du ska skydda och hålla andra säkra, det är din huvuduppgift. Låt inte en enda komma till skada det är ditt jobb, inte att hyckla på någon upphöjd piedestal. Det var det här som drev honom fram (dock inte i takten han själv ville, dvärgen var uthållig men inte så snabb). Hans mamma hade kanske bara menat alver, men det var hans mamma som sagt det, hon kunde lika gärna mena att han skulle hindra småfåglar från att bli uppätna av rovfåglar också. Och alla alver verkade just nu vara kontrollerade av någon, precis som människorna... det var också en orsak, Hákon var desperat, halvalven hade sagt att den där gamla damen visste mycket, kanske, bara kanske visste hon hur man kunde få ur alverna ur kontrollen. Hákon rycktes ur sina funderingar väldigt abrupt när dvärgen svängde till höger in i en gång som Hákon inte hade gått i förut och han tvingades göra helt om.

- Var är du på väg?

- Till huvuddelen och boplatsen, större chans att hitta dem där, eller?

De behövde inte springa länge, gången vidgades till en stor grotta med stenhus, eller det som var kvar av det i alla fall. Det såg ut som om någonting hade exploderat i mitten av grottan och det enda som var kvar av husen var i bästa fall halva väggar, överallt låg det stensplitter och från några av husen kravlade skadade och chockade nomader fram. I mitten av grottan stod sex personer framför varandra, på ena sidan stod Gísl framför Katharina med en pil i bågen som för tillfället pekade ner i marken men som på några millisekunder skulle kunna riktas uppåt och mot kvinnan som stod på andra sidan av vad som måste vara nedslagskratern. Hon hade en tunn rosa klänning på sig med sandaler och såg väldigt malplacerad ut i grottan. Bredvid henne stod två dvärgar med tomma ansikten.

Hákon registrerade bara två saker innan han drog Thornessa och började springa fram i alla spillror, det var Leas skräckslagna ansiktsuttryck där hon stod bakom Katharina och kvinnans ögon som var fastnaglade på Katharina med samma röda färg som blod. Hon var en Förtrollare!

Ooh, dem hittade en! Nån gång i helgen kommer bilden på Morana upp, Look forward to that ;)