Uhmmm, har en känsla av att jag lovade att den här skulle upp tidigare XD Anyway, del 2:

Resan hade tagit längre än hon trodde och ville, vilket resulterade i att hon var på uruselt humör när hon och två dvärgar anlände till Ingwaz, eller Sandklipporna som människorna hade döpt dem till. Kanske hade det här pågått för länge? Ända anledningen till att hon låtit de tre leva var för att hon tyckte det var intressant att få någon att jaga, men den fjärde hade inte ingått i hennes planer, hon visste inte ens vem det var. Det var helt enkelt dags att utplåna dem. Dags för dvärgarna att göra lite nytta, tänkte hon med en rynka i pannan, något som brukade få Astor att så fort som möjligt lägga åtminstone två rum emellan dem. Dvärgarna reagerade inte ens.

- Visa nu att det är ni som har grävt de här tunnlarna och hitta halvalven och de andra två! Jag vill att de ska vara döda innan kvällen.

Dvärgarna började gå mot ingången på stela ben och utan ett ord. Att blanda in dvärgarna var inte heller en del av den originella planen, vilket gjorde Morana ännu vresigare, hon gillade inte att allt inte gick som hon planerade även om det bara var en liten del och inte borde utgöra något problem. Men 'borde' var inte bra nog när en okänd faktor plötsligt beslöt sig för att dyka upp. Att leta igenom de dåligt upplysta gångarna och se de misstänksamma blickarna från nomaderna var inte något Morana uppskattade och hon kände hatet komma krypande när de avancerade framåt.

Heh, Morana är en ganska svår person att beskriva och skriva om :P Kan man locka med en bild på henne efter att kapitlet är ute? ;)