Lies är den tredje boken i Gone serien av Michael Grant. Barnen i The Fayz har mat, för tillfället. Ett barn säger sig ha kontakt med vuxna från andra sidan, hon säger att de barn som har "hoppat ut" är på andra sidan, säkra med sina familjer. Men är det verkligen sanningen? Är den verkliga världen kvar där ute? Kommer man verkligen ut om man väljer att hoppa ut på sin femtonårsdag? Vad är sanning och vad är lögn?

This one is so TENSE! Och också möjligtvis lite mörkare om det nu är möjligt. Precis som titeln säger handlar den här om lögner, vem ljuger? Vem säger sanningen? Vad är sant? Vad är lögn? Etc... Michael Grant visar att han vet hur man småretar sina läsare ;) Det jag verkligen älskar med den här serien är att varje bok går framåt, varje bok svarar på frågar och varje bok ger nya frågor, man vill helt enkelt fortsätta läsa och få reda på hur sjutton dessa barn kommer sluta.

Så jag har läst The Hobbit av J.R.R Tolkien. (På engelska) Jag läste den under sista året på gymnasiet men det var på svenska och jag tyckte språket var väldigt.. segt. Vilket jag var rädd att The Hobbit också skulle vara, seg. Men det var den faktiskt inte! :D Språket flöt på riktigt bra och jag måste faktiskt säga att det var vackert. Själva berättelsen handlar om hobbiten Bilbo Baggins som får besök av 13 dvärgar och Gandalf och beger sig ut på ett äventyr för att hitta en skatt. Och påvägen tvingas Bilbo in i flera andra andra äventyr, till exempel hans möte med trollen, Beorn och alverna. Jag rekomenderar att läsa The Hobbit på engelska, kan man inte engelska tillräckligt bra så finns den ju på svenska men för mig var den helt enkelt mycket segare än den engelska versionen. En sak som kanske är lite sorgset för mig är att jag lyckades spoila Peter Jacksons filmer... (ja, jag hade lyckas förtränga vad som hände i slutet av boken) vilket gjorde mig väldigt ledsen Fili :'( 

Iaf, tänkte ta upp det här med att folk klagar på att Peter Jackson tänker göra tre filmer av den här boken och mina tankar på det. Behöver han göra tre filmer för att få med allt som finns i boken? Nej, två skulle kunna räcka. En är för lite. Tycker jag det är dåligt att han gör tre? Nej, som jag förstår det kommer han ha med saker om The Necromancer, vilket är något som nämns i boken, det händer faktiskt även om vi aldrig får läsa om det mer än att "åh okej, jag har varit borta och tagit hand om honom", jag tycker personligen att det kommer bli väldigt spännande att se mer av Middle Earth och Radagast (och Legolas :3 ) Men Tauriel då, hon är ju inte med i boken? Någonting som någon nämnde i en intervju var att det finns ju knappt några kvinnliga karaktärer med i varken The Hobbit eller The Lord of The Rings förutom Galadriel och Arwen (och fru Sackville-Baggins), själv börjar jag fundera på om anledningen till att alvernas tid är slut är för att de inte har några kvinnor kvar och helt enkelt inte får några barn. Jag har ju inte sett hur Evangeline Lilly är som Tauriel eller vad för funktion hon kommer ha i filmen men det jag sett från trailern så verkar hon vara en kick-ass kvinna :) så för tillfället kommer jag bara att säga att jag tycker det är bra med en extra kvinna med men jag kommer att vänta med att säga hon är nödvändig för filmen eller hon skulle inte alls vara med tills efter filmen är släppt.

Så long story short: Jag gillar den boken på grund av språket, det är vackert. Storyn är också riktigt bra, men kan bli lite seg ibland. Rekomenderar den till Fantasy älskare!

Så läste ut Glitterspray och 99 Andra Klintbergare i helgen så här kommer en recension på den. ^^

Glitterspray innehåller, som titeln säger, 100 olika klintbergare. Ordet klintbergare kan slås upp i Nationalencyklopedins supplementband och i korthet så betyder ordet: benämning på ett slags moderna vandringsägner, som av många uppfattas som sanna. (En längre förklaring ges i boken) Så kort och gott är det alltså 100 olika vandringsägner som Bengt af Klintberg har med i boken som han fått inskickad till sig från människor som lyssnat på hans radioprogram eller läst hans andra böcker. Efter varje sägen synar Bengt den i sömmarna, berättar varför det är en sägen och varför den inte är sann och det är detta som för mig är det intressanta med boken, sägnerna får en förklaring till varför folk tror på dem. Det är intressant eftersom de här sägnerna visar på vad vi vardagsmänniskor skräms av eller fascineras av och man lär sig väldigt mycket (man känner också igen flera av sägnerna från när man var liten). Det som jag tycker är lite synd har kanske med mig själv att göra (och definitivt med att göra att boken är från 2005) men jag skulle verkligen vilja läsa om vandringsägner från 2008 och framåt, med tanke på hur det teknologiska har förändrats så snabbt på så liten tid så vore det otroligt intressant och se vad för slags historier folk berättar och tror på nu om ni förstår vad jag menar? :) Men som sagt, boken är från 2005 så det är ju omöjligt ;) Men om ni är intresserade i nutidsmänniskan och vad som skrämmer/farsinerar henne så borde denna och Bengts andra bok Råttan i Pizzan något att kolla in.

Boken i fråga ;)

Så jag läste ännu en biografi, eller ja en typ av biografi antar jag. Sanningen om Jesu närmsta Lärjunge - Gåtan Maria Magdalena av Laurence Gardner. Titeln säger väl nästan allt tycker jag ;) Laurence berättar och argumenterar om varför kyrkan har gjort Maria Magdalena till en kätterska och prostituerad när hon på vissa ställen i bibeln mer framställs som Jesus fru. Laurence skrev den här boken kort efter att Dan Browns Da Vinci Koden kom ut som en slags förklaring till vad som var påhittat och vad som faktiskt var fakta i Dan Browns bok, och boken förklarar och referar då till Da Vinci Koden på flera ställen. Även bibeln referas på många ställen. Även konst föreställande Maria Magdalena tas upp och Leonardo Da Vinci får ett helt kapitel för sig själv.

Jag blev faktiskt förvånad över hur bra jag tyckte boken var, det tog visserligen lite tid att läsa den men det var mest att den var maffig och inte för att den var tråkig. Boken var bra skriven och informationen presenterades på wtt intressant sätt. Jag ville få reda på vad författaren kom fram till, vad för slags bevis han hade för det han skrev och så fort det handlar om historia där det inte är krig, krig, krig som beskrivs brukar man få inblick i hur folk levde förr i tiden och det fick man! Alltid uppskattat! Är man intresserad av historia, läs den! Visst den hänvisar till bibeln vilket kanske inte är så lockande för många men Laurence förklarar översättningsfel och alla liknelser och så vidare vilket gör att man får en väldigt fin inblick i hur man tänkte och levde för 2000 år sen (han ger även en förklaring till hur uppståndelsen kan ha gått till på riktigt vilket jag tyckte var väldigt väldigt intressant).
Så det var en positiv läsupplevelse även om det blev väldigt mycket information vilket gjorde den lite tung att läsa.

Eftersom jag inte har läst ut nästa bok på min lilla lista av böcker att läsa så tar jag en recension på andra boken i Gone serien :)

Som sagt, Hunger är den andra boken i Gone Serien skriven av Michael Grant. De instängda barnen i The Fayz är fortfarande kvar där inne utan att veta vad som har hänt eller om de kan ta sig ut. Even worse: Dem är hungriga, efter ca sex månader har all deras mat tagit slut och att hitta mer visar sig vara svårt, men det är inte bara barnen som börjar bli hungriga...

Precis som första boken är den här helt underbar! Eller ja, den är fortfarande lika hemsk mot barnen och inget är ju rosa moln och regnbågar, men det är det som gör hela boken! De korta stunder som det ändå kan kallas lycklig (med The Fayz mått mätt) är bra insatta, de konflikter som uppstår är förståeliga även om man bara vill slänga en del barn till skamvrån! Älskar också att vi får en del svar samtidigt som en massa fler frågor uppstår, man vill verkligen veta vad som hänt, varför det händer osv! Så en stark rekommendation att läas efter att man läst den första boken ;)

Läste ut den här för ett tag sen, lite osäker på den i början faktiskt då jag inte är så mycket för biografier men ur ett historiskt perspektiv var den bättre än väntat. Christina och Carl Piper är skriven av Svante Norrhem och vi får helt enkelt följa Christina och Carl Piper från det att dem gifter sig ungefär fram till deras död. Det jag finner mest intressant med den här boken är kanske inte huvudpersonerna i sig, utan mer inblicken man får i deras liv, hur levde man på slutet av 1600-talet och början av 1700-talet? Detta är mera av intresse för mig än då jag är intresserad av historia :) Däremot så hade dessa två personer ett ganska så intressant liv (ett liv de spenderade mer isär än tillsammans iofs) När man följer Piper så får vi veta hur livet ute i krig såg ut (det lät väldigt lyxigt om man jämför med hur det verkar vara nu) och hos Christina får vi följa en ambitiös kvinna som vet hur man tjänade pengar och som ofta kom i konflikt med andra på grund av det (något man kanske inte förväntar sig av en kvinna på 1700-talet, men hon var definitivt inte en feminist i någon form). Som sagt, den historiska inblicken är kanske mer intressant än deras liv men man lär sig ganska så mycket om Sverige och världen från denna tid! En sak är väl kanske hur krigsfångar fick leva... I dag slängs vi in i fängelser utan knappt mat eller vatten, men på 1700-talet började krigsfångar klaga om de flyttades från ett gods i Stockholm till ett stort hus i Västerås (och jag menar stort hus, de fick dessutom i stort sett röra sig fritt i staden) kanske inte något man förväntar sig att höra? ;)

Historie intresserade personer som inte tycker om att höra om bara krig krig och åter krig borde kolla in den här boken :)

Så boken jag håller på och läser just nu är jag inte klar med än så jag tänkte slänga in en recension av boken Gone som är skriven av Michel Grant. Jag skojar inte när jag säger att det här är en av de absolut bästa serie jag läst - ever.

Böckerna handlar om barnen i staden Perdido Beach, California. I första boken, första meningen försvinner alla människor över 15 år och de yngre tvingas lära sig överleva i en värld som drastiskt börjar bryta mot alla världens regler. Flera barn börja utveckla olika superkrafter som supersnabbhet, superstyrka, skjuta laser beams med händerna etc. De djur som också lever i det område som barnen tvingas leva i (de är omringade av en rund svart kupol som de inte kan se eller ta sig igenom) börjar också ändras, prärievargarna börjar till exempel att prata.

Det jag gillar med Gone är att den är verklighetstrogen, alla barn reagerar som barn kan tänkas reagera när alla vuxna försvinner, chipsen och läsken konsumeras, frukt och grönsaker äts inte alls. Sen finns det några barn som faktiskt planerar lite framåt och flera som försöker ta tillfället i akt och vara douchebags utan att någon kan göra nåt åt det. Den är också obarmhärtig, vilket är bra, det ska inte vara en dans på rosor utan barn dör och har problem, det är inte ofta barn dör eftersom det är barn, men här gör dem det.

Jag har bara läst böckerna på engelska så jag kan inte säga om de svenska översättningarna är bra men de har absolut ingen anledning att vara dåliga. Jag är väldigt dålig på att kunna peka ut vad för slags genre böcker och filmer är, men ger mig på en gissning att det är någon blanding av Thriller/Fantasy/Skräck. Gone är första boken i vad so kallas The Gone-series, serien är totalt på sex böcker och alla är ganska långa men det är värt det! Det här är böcker som kan läsas igen och igen och jag tycker verkligen att de förtjänar att läsas så kolla gärna in dem   

Den väldigt populära mangan One Piece är skriven och ritad av Oda Eiichiro (de flesta är nog vana vid Eiichiro Oda). One Piece är en lååång manga (uppe i 709 kapitel för tillfället och ca 70 volymer), av de volymer som jag äger är de flesta på svenska, men 4 volymer är på engelska och en är på japanska (yes I've read it, not saying I understood all of it though xD)

One Piece handlar om Luffy som beger sig ut på äventyr som sjöraövare/pirat, på vägen träffar han sina skeppkamrater och en massa saker händer. I Luffys värld finns det frukter med mystiska egenskaper som ger den som äter den olika konstiga superkrafter (det negativa är att man blir svag och förlorar krafterna när man är i vatten) och Luffy har ätit gummifrukten vilket har gjort att han är gjord av gummi. På sin resa har Luffy ambitionen att bli Kungen av Pirater!

Jag trodde att faktiskt inte jag skulle gilla att läsa OP på svenska, men jag blev faktiskt positivt överraskad. One Piece funkar faktiskt förvånansvärt bra på svenska (och sen kan det bli extremt rolig och konstigt på en del ställen, men jag skrattade så vad gör det?  ) Det är faktiskt bara en sak som jag har problem med i både den engelska och den svenska översättningen... Namnen.. Är man van vid *host* fantranslations *host* så har man helt enkelt van sig vid att karaktärerna heter:

Monkey D Luffy
Roronoa Zoro

Kuina

Smoker

Garp

Och då får man en smärre läschock när man helt plötsligt ser:

Ruffy (svenska)

Lolonoa Zoro (svenska)/Roronoa Zolo (engelska)

Quena (svenska)

Bolmare (svenska)

Gurp (svenska)

Men efter bara ett litet tag så kopplade hjärnan om och jag läste automatiskt vad jag tycker ska vara rätt.

Vad jag vet så är de flesta klagomål över den serien att den är för lång, eller att de inte kommer in i den eftersom den är för tråkig (  ), om längden kan jag säga såhär: Den behövs, den gör den här serien sååå epic med en välskriven story. Det råd som andra brukar ge till de som inte kommer in i storyn är: läs fram till Arlong Park, det är där den blir väldigt bra. Själv tycker jag att den är super redan från början (Luffy is a human made of gummy and he's a carefree idiot, what more do a story need?) Gillar ni äventyr, vänner, konstiga "superkrafter", häftiga fightscener och komedi så borde ni kolla in den iaf