Tjena, jag har nu varit halvkrasslig/halvförkyld ett bra tag... För två veckor sen kom jag hem och sov hela eftermiddagen, gick upp och åt middag, var vaken i någon timme och sen gick jag och lade mig och sov hela natten. Det var likadant förra veckan... Bara det att förra veckan hade jag huvudvärk och halsont som hette duga också. Mår extremt mycket bättre idag och ser mig själv som frisk, däremot KAN. JAG. INTE. PRATA. Eller jo, jag kan prata men det är knappt... Höja rösten och sjunga och så där går defenitivt inte, vilket inte är det bästa när man jobbar på förskola :c Förhoppningsvis kommer rösten tillbaka ganska så omgående men med min tur så lär den väl vara borta i en vecka XD

Läste precis ut "The Legend of Eli Monpress" av Rachel Aaron och jag var bara tvungen att skriva om den! "The Legend of Eli Monpress" är en ihopsättning av 3 böcker: "The Spirit Thief", "The Spirit Rebellion" och "The Spirit Eater". Den här bokserien följer Eli Monpress och hans 2 följeslagare; Josef Liechten och Nico. Josef är en stor man som vill bli världens bästa svärdskämpe, han har det legendariska svärdet "Heart of War" till hjälp. Nico är en "demonseed", en människa som har fått ett frö från en demon inplanterat inom sig, detta gör att hennes sinnen är mycket bättre än en människas, hon är också snabbare och kan hoppa mellan skuggor. Eli då? Jo han är en tjuv, världens bästa enligt han själv. Karismatisk med en kärlek för stora entreer (och sortier för den delen). Han har en förmåga att hamna i trubbel medan han arbetar men med hjälp från Josef och Nico kan han ta sig ur de flesta situationer.

Elis värld är helt annorlunda från våran, vissa människor kan höra och prata med själar, och ALLT i deras värld har en själ, grus, stenar, vinden, vattnet, träden och eldar. Eli är en av de som kan höra och prata med dessa själar, en praktisk förmåga att ha.

Vårt första möte med Eli är när han försöker bryta sig ut ur ett fängelse i kungadömet Mellinor. Han har inte hamnat där av en slump, han är ute efter att sjtäla en mycket speciell person, kungen av Mellinor. Vi får också stifta bekantskap med Miranda Lyonette, en kvinna som också kan höra och prata med själar, hon har även en del som hjälper henne, hennes trofaste spökhund Gin är en av dem. Miranda är en medlem av "The Spirit Court", en organisation som strävar efter att skapa fred och harmoni mellan de som kan höra och prata med själar och själarna. Enligt "The Spirit Court" så är Eli en tjuv som använder själarna till sin personliga fördel på ett sätt som gör att medlemmarna i "The Spirit Court" får ett dåligt rykte och Miranda är således ute efter att fånga Eli, inte det lättaste av jobb ;) Inte blir det bättre av att kungens bror bestämmer sig för att komma tillbaka...

Jag älskade den här boken/de här böckerna, de hade en skämtsam ton som gjorde att den var underhållande men kunde också vara väldigt seriös på vissa ställen. Jag tycker att världen är troligt bra uppbyggd, i början sitter man som ett frågetecken när Eli börjar prata med en dörr och dörren svarar men man får efter hand en bild av hur allt fungerar, i alla fall till viss del, det är 5 böcker (och en novell som utspelar sig ca 4 år innan första boken) och jag har bara läst 3 av dem så jag förväntar mig en ännu bättre bild i framtiden. Karaktärerna är underhållande med sina egna personligheter och sina egna historier, förflutna och framtider, något jag också ser fram emot att få utforska mer i kommande böcker. Språket är också lätt att förstå och det flyter på bra, ca 950 sidor kan ses som mycket att läsa men man måste ha i åtanke att det är 3 böcker, ändå tog det lång tid att läsa, det var mycket som hände hela tiden och jag tyckte att jag kommit huuur långt som helst men ändå tog sidorna aldrig slut, både otroligt frustrerande och väldigt härligt.

Är det här en bok jag skulle rekommendera? Självklart! En fantasy bok helt klart läsvärd som jag rekommenderar alla fantasy älskare!

Igår var jag och syrran och kollade på The Hobbit The Desolation of Smaug så tänkte ta och dela mina tankar om den :)

Vi börjar med det negativa så tar vi det positiva på slutet, det största problemet jag hade med The Hobbit del 2 var början, det gick absolut för fort! Så mycket hände på så lite tid, med en så lång film ska man inte känna så tycker jag. Sen så var jag väldigt tveksam till den kärlekslinje som syntes lite grann i alla trailers mellan Legolas och Tauriel, men jag blev faktiskt positivt överraskad, ingenting kändes påtvingat vilket jag är väldigt glad över, däremot (SPOILERS INCOMING!!!!!) så är jag helt förstörd över att Tauriel och Kili verkar få känslor för varandra, inte för att jag tycker att det är någonting dåligt, tvärtom, jag tycker dem passar perfekt ihop! MEN... eftersom jag vet hur boken slutar så vet jag ju att det kommer aldrig kunna hända... Så det gör mig alldeles förstörd, också iochmed att Kili har ett löfte med sin mamma, jag är en sucker för såna typer av löften och ja.. Jag var nära gråten flera gånger x) (SPOILERS END!!!!)

Nu till det positiva med filmen! Jag kollade på 3D versionen av filmen och den var faktiskt riktigt bra enligt mig! Ska erkännas att det är första 3D filmen jag gått på som faktiskt kändes som 3D, såg första delen av The Hobbit i 3D också men kan inte komma ihåg att jag fick samma känsla av den så ett stort plus där! Samtidigt kändes det som att de verkligen utnyttjade 3Dn, med humlor som surrade omkring, pilar som flög förbi och andra scener jag är lite osäker på hur jag ska förklara dem, men det var riktigt snyggt iaf :) (SPOILERS INCOMING!!!!)Tänker också nämna Tauriel + Legolas + Kili, deras kärlekstriangel (? XD) var så fint gjord och den fick plats i historien på ett bra sätt, den saktade inte ner huvudstoryn alls och man fick verkligen se characterdevelopment på Kili, vilket jag aldrig säger nej till (hottest dwarf ever) (SPOILERS END!!!!) Jag tyckte också att det fanns en bra klick av humor, när Legolas får se en bild på Gimli och frågar om det är en mutation var ett guld moment <3 Och Smaug... Oh my god I'm in love! Han är den sexigaste drake jag någonsin sett, hands down! Allt som har gjorts med honom har gjorts rätt, jag var lite rädd att jag hypade upp mig själv om honom från det lilla jag sett från trailers och det lilla som visade i The Extended Version Appendices, men jag tror jag måste säga något liknande som Bilbo sa: Vad jag än sett eller hört så var det ingenting emot helheten där på biografen. Han var var magnifik!

En kommentar, eller kanske fråga, som jag gärna skulle vilja ställa till Peter Jackson eller Ian McKellen: Vad är det med Gandalf och stenbroar?!

Och sen måste jag kommentera slutet lite grann... Mest för att en kille bakom mig i salongen sa att slutet var dåligt, hade den inte slutat där den gjorde så hade antingen en 30-40 minuter blivit tvunget att bli bortklippt eller så hade filmen blivit en 30 minuter längre... Jag kan hålla med om att det är lite abrupt och kanske skulle ha varit en jättebra cliffhanger om det varit en serie istället, och nästa avsnitt hade varit nästa vecka, nu är det ju inte så, The Hobbit - Bort och Hem igen har biopremiär den 17 december 2014... Det är dock fortfarande en bra cliffhanger, men kanske inte för en film vars fortsättning kommer om ett år.

Det är fortfarande en sjukt bra film och jag njöt i fulla muggar medan jag kollade på den! Nu ska bara DVDn komma så att jag kan få njuta av den hemma också ;) (Enligt dvdsreleasedates . com kommer DVD eventuellt bli släppt i Mars men inget officiellt datum har satts så den kan komma både tidigare och senare)

Det var allt för mig idag! Hoppas ni haft en trevlig jul och att ni kommer få ett trevligt nyår. Har ni sett The Hobbit del 2 och har andra tankar om den än mig? Kommentera gärna :) Har ni inte sett den än? Är det något ni hoppas på händer eller andra tankar om vad ni tror händer? Kommentera! :D

Fear är fjärde boken i Gone serien av Michael Grant. Perdido Beach barnen har delat på sig, ungefär hälften har flyttat till en sjö med Sam och resten är kvar i staden med Caine. Men en efter en börjar de upptäcka att kupolen som håller dem inne börjar bli svart och de inser att det är bara en tidsfråga innan hela deras värld kommer att bli becksvart. Gaiaphagen har också börjat röra på sig...

Som om man inte kunde bli mer fast i en bokserie! I den här boken börjar man få svar på en del av de frågor som man har haft sen första boken och saker börja röra på sig ännu mer, karaktärer utvecklas, utmaningar ska klaras av och självklart frågan: Kommer dessa barn att klara sig? Michael drar in en helt redan i första sidan för man vet att vad som än händer där, oavsett bra eller dåligt så kommer det att bli mycket mycket värre och man vill verkligen att de här barnen ska råka ut för någonting bra för en gångs skull. Slukade boken på en dag när jag fick tag på den, borde säga något om hur bra den är då den är 549 sidor ;)

(I'm so bad at updating even though I have been reading)

Plague är den fjärde boken i Gone serien av Michael Grant. Barnen är fortfarande fast och vet inte hur de ska (eller om de kan) ta sig ut. Efter de händelser som avslutade Lies har barnen varit tvungna att ta sig igenom en influensa period, något de gjort tack vare Lana (The Healer). Men en del av barnen börjar få influensa symptom igen fast myck mycket allvarligare, och den här gången kan Lana inte hjälpa dem... För att göra det hela värre, vatten reservoarerna håller på att ta slut och någonting ute i vildmarken har muterat till någonting väldigt väldigt blodtörstigt.

Igen, en helt fantastisk bok, de utmaningar barnen utsätts för och de val de måste göra, det är så helt underbart och hemskt på samma gång. Man sitter här och funderar: Vad ska hända nu? Hur kan de här barnen på något vis få ett normalt liv igen? KOMMER de få ett någorlunda normalt liv igen? Michael Grant beskriver en värld så hemsk men samtidigt så trollbindande att man sitter klistrad från början till start. Men läs för guds skull inte medan du äter om du har en svag mage... Du kommer tacka mig xD

Så det var ett tag sen..

Anledning 1: Ingen dator, den sket sig totalt

Anledning 2: Jag orkade inte använda mobilappen

Anledning 3: TENTOR ÖVERALLT!

En ny dator och två avklarade tentor senare så har jag lite tid över :P

Andra delen av Sagan om Ringen av J.R.R Tolkien del 2, Frodo, Sam, Merry och Pippin kommer fram till Vattnadal efter en väldigt händelsefull resa. Även om Elronds rådslag är mycket mycket mycket längre i boken än i filmen så är del två mer händelsrik och spännande i mina ögon, mer action än första delen och naturligtvis så är ju böckernas fighters introducerade i den här delen! ^^ Allas anledningar till att följa med är mera detaljerade beskrivna, det är inte bara: Yay dags för äventyr alla hjälper till för vi är så snälla! Kan inte riktigt beskriva varför jag föredrar det här konceptet mer med att de inte bara helt själviskt följer med, men antar att det känns mer levande, människor är för det mesta inte så generösa att de gör så :P

Kort och gott: i del två tar boken fart med fler karaktärer och mer action! Den har också fina scenbeskrivningar och lugn atmosfär med ibland (I'm looking at you Lothlórien) men till skillnad från den svenska versionen är det inte tråkigt i den engelska versionen, jag finner det mer fascinerande och vackert ;) Föredrar verkligen den engelska versionen mot den svenska, men den är tung, det är den, men helt klart läsvärd!

Kom på mamma med att läsa den här boken, gråtandes, vilket inte händer ofta så jag provade den för att se vad det var för något. En man som heter Ove handlar om Ove 59 år, en väldigt principfast man som kör Saab, och vi får följa honom genom hans liv lite fram och tillbaka, boken blandar nutid med dåtid. Vi får dels följa hans uppväxt, hans jobb på en järnvägsstation, hur han blir kär etc. och dels får vi följa honom i nutiden när han får nya grannar och hur han hanterar det. Ove är en man som man jag kan gilla för att han är en bokkaraktär, om jag träffade någon som honom skulle jag med största sannolikhet vilja strypa honom och han skulle i gengäld tycka jag är en komplett idiot. Det bästa med den här boken är dock hans relation till den nyinflyttaden grannfrun Parvaneh, deras kemi är något av det bästa jag sett i någon bok. Jag tyckte mycket om den här boken, den roade mig, inte så mycket som den roade mamma visserligen men definitivt mycket läsvärd.

Ove är en dum idiot dock.. Jag grät också på slutet xD

Så jag har börjat läsa Sagan om Ringen av J.R.R Tolkien (på engelska) och eftersom det ser ut som att det kommer ta ett tag för mig att läsa ut den så tänkte jag att eftersom jag kommit halvvägs i första boken kan jag lika gärna prata om det jag läst hittils. (Det är inte fusk! Det står att jag har kommit till "Book Two" xD) Så första delen i första boken handlar om Frodo, hur han får Ringen och hans resa till Vattnadal (tror det är så det heter på svenska?). Jag läste den här boken på svenska för ca 8 år sen, inget jag rekomenderar, för mig var boken tråkig och långdragen. Nu är jag dock kär i boken, det finns ställen där storyn drar sig lite för mycket men Tolkiens språk är som poesi, spelar ingen roll om det som händer är långtråkigt för språket i sig själv gör att man inte tänker så mycket på det. Det som jag tycker är den här bokens stora svaghet är att jag är van vid karaktärerna från Peter Jacksons filmer, personligheterna skiljer sig åt mellan böckerna och filmerna och jag tycker personligen att i böckerna är deras personligheter lite platta. Men annars är första delen händelserik, vi får möta flera karaktärer (många som inte är med i filmerna) och det är mycket som händer (och så klart mycket sång och dikter, mycket bättre på engelska än på svenska).

Är du en fantasy-lover? Läs den :3