Fick en påminnelse om förra inllägget, jag hade faktiskt två kompisar som var med i tecknartävlingen, fast jag bara nämnde en, otroligt många och stora förlåt till dig! Självklart håller jag tummarna för er båda! Hörde att ni fick bra kommentarer från arrangörerna, så alla läsare, håll tummarna för båda mina vänner som hoppas vinna fina priser! :D

Och jag har varit på Uppcon hela helgen, haft JÄTTEKUL! :D Tänkte lägga upp lite bilder, försöka iallafall, jag och teknik funkar ibland men inte alltid <_<

Dem köade till garderoben, den blev ännu längre innan den krympte xD

Speedmeeting, här kan du möta andra som älskar samma sak som du, MANGA :D (och anime + spel)

Här står folk och dansar Caramelldansen, vet du inte vad caramelldansen är? Youtube ;)

Här sjunger vi nationalsången för Olivia, en japansk artist ^^

Här inne fanns det en massa spel man kunde spela, himmelriket för gamefreaks? :)

En kompis bidrag till en tävling, minecraft inspirerad, håll tummarna för att hon ska vinna! :D

Killen i spetsigt hår (Zaraki Kenpachi) var sjukt skön tyckte jag även om jag aldrig pratade med honom ^^ Supersnygg dräkt!

Har en del filmer också, men får inget ljud på dem, så får vänta med uppladdning av det, eller så kommer dem inte alls <_< Gah, hatar det här XD

Inte ett story inlägg, men det här kanske också är kul? Vad tycker ni? :)

Hejsan alla! Här kommer en till del i min story som nu kommer få den fina titeln "Resan". Det är ingen spikad titel men den får duga så länge. Det är nu som det hela börjar kan man säga, eller typ

Prolog

Katharina tittade på de två männen på andra sidan elden, som brann mindre nu än för en timme sedan. Sedan tittade hon ner på barnet som låg i hennes knä och sov. Katharina kunde inte riktigt förstå att för en vecka sedan satt hon i skolan och skrev ett prov i biologi, och nu satt hon här ute i vildmarken med en alv och en halvalv och var på flykt från kungen i ett land hon aldrig hört talats om, eller som hon aldrig för sitt liv ens kunde förstå existerade.

Hon hade bara gått ut för att plocka morötter till dagens gryta efter att hon kommit hem från skolan, och sedan var hon någon helt annanstans. Framför sig hade hon inte grönsakslandet utan en 1500-talsby med människor klädda i, för henne, konstiga kläder. Katharina hade försiktigt gått in i byn. När invånarna hade fått syn på henne tittade de konstigt på henne, pekade och viskade. Det verkade som om det var marknad eller något liknande eftersom det hade funnits stånd med mat, kött, korvar, frukt och grönsaker, och även stånd med kläder, redskap och också boskap. Katharina hade, efter viss tvekan, gått fram till ett stånd där en gammal man sålde smycken. Han såg rädd ut, precis som alla de andra, men Katharina fick intrycket av att han var den enda som inte höll på att gripas av panik. ”Ursäkta men skulle du kunna tala om för mig vad det här är för ställe?” hade hon frågat. Mannen hade svarat med en lite darrande röst: ”Det här är Brunjård, en by som ligger i söder i landet Dufor. Unga dam, du borde ge dig iväg innan kungens soldater får syn på dig och tror att du är en Förtrollare”. Katharina hade inte förstått vad ordet ”Förtrollare” betydde men hon hade vänt sig om och tittat åt det håll dit mannen hade nickat åt. Där såg Katharina fem beväpnade män som jagade en liten flicka. De var på väg mot Katharinas håll, och hon som alltid hatat mobbare blev arg över att se fem män jaga en försvarslös flicka. Hon bestämde sig för att hjälpa barnet, konsekvenserna fick hon ta senare. Utan att tänka tog hon tag i flickan när hon var framme vid smyckeståndet och började springa med henne genom byn. Katharina såg deras chans att komma undan när en vagn med hönsburar svängde in på vägen de sprang på. Katharina gjorde en snäv sväng för att komma in på vägen som vagnen kommit ifrån och drog omkull vagnen på samma gång så att hönsen flög åt alla håll när burarna rasade ner på marken och gick upp. På något vis lyckades Katharina och flickan komma undan i allt ståhej som de skapade och sprang in i skogen som kantade byns södra ände. Väl där inne tog de sig försiktigt fram utan att lämna något spår efter sig.

Katharina visste inte riktigt vad hon skulle göra efter det, eller hur hon skulle ta sig hem för den delen. Men flickan hon räddat drog Katharina med sig utan att säga ett ord och snart träffade de på Gísl, halvalven, och ytterligare en dag senare mötte de Hákon, alven. Nu en vecka senare satt hon här framför en lägereld, med en alv som inte var särskilt pratglad och en halvalv som var riktigt trevlig även om han kunde ha ett hemskt humör, speciellt mot Hákon. Hákon sade nästan aldrig någonting och han verkade inte tycka om vare sig Katharina, flickan eller Gísl och Katharina undrade varför han överhuvudtaget följde med dem. Men det verkade som om de alla var jagade av människornas kung, även om hon inte var säker på varför hon också flydde. Hon hade ju inte gjort något. Katharina trodde att Hákon följde med dem för att han mest blev tvingade till det eftersom de drevs söderut av soldater. Snart skulle de vara tvungna att gå in i öknen, som enligt Gísl låg bara en dagsfärd från där de var nu. Katharina var inte så glad över tanken på att vara jagad i en öken, men de hade inte så mycket val och kanske skulle de lyckas skaka av soldaterna där.

Jaha, där kom Katharina in i bilden, och ni fick även höra talas om 3 karaktärer till, nästa inlägg kommer handla om Hákon, den mystiska alven, håll utkik ;)

Den gröna delen mitt i är det som jag redigerat från första utkastet, med andra ord, har ni  redan läst prologen kommer den biten nu vara lite annorlunda, jag har tänkt ändra där ett tag men inte gjort det förrän nu, har ni aldrig läst den förut behöver ni inte bry er om det ;)