Här kommer nästa prolog del, det är nu Hákon vi följer en stund, hur han kom att träffa Katharina. Senare i veckan, i morgon eller övermorgon, vi får se, kommer Gísl och sen börjar vi med kapitel 1! :D Men nu över till den sociala alven:

Hákon satt och funderade på vad som hade gjort att han satt vid en lägereld tillsammans med tre personer han aldrig hade träffat förut, än mindre ville träffa. För en vecka sen hade han fått ett uppdrag av Ástríðr, alvdrottningen. I nästan ett år hade alverna fått höra oroväckande rykten om att Arne, människornas kung, hade samlat alla stridsdugliga män i Dufor. Man visste inget säkert men alverna var oroliga att han kanske skulle attackera dem. Men eftersom alverna inte tyckte om att spilla blod i onödan ville de veta med säkerhet innan de eventuellt samlade ihop en egen armé. Det var det som var Hákons uppdrag, att ta reda på om Arne rustade upp för krig, och om han gjorde det, vem det var han skulle anfalla. Det fanns flera som Arne skulle kunna anfalla, både dvärgarna i nordväst och ökenfolket, vilket i och för sig inte var särskilt troligt då de enda som levde i öknen var nomader som ville leva efter sina egna lagar och definitivt inte behövde en armé för att besegras. Men när Hákon kom fram till huvudstaden i Dufor, Starkhållning, kunde han snabbt konstatera att en armé definitivt rustades upp. Av det som Hákon såg, verkade det som om strategin var ett anfall mot alvernas skogar och inte dvärgarnas berg eller nomadernas öken. Hákon förstod inte varför Arne ville kriga mot alverna, människor och alver hade skrivit på fredsavtal för tio år sedan och även om de två folkslagen var olika i mer än bara utseende så var båda sidor glada över att de rådde fred och samarbete mellan dem. Hákon beslutade sig för att så snabbt som möjligt ta sig tillbaka till alvernas huvudstad, Skogurins Hjarta, och berätta för Ástríðr om anfallet. Tyvärr hade det inte gått som planerat, någon hade upptäckt att Hákon hade varit i huvudstaden och snart var soldaterna efter honom. Hákon gjorde så gott han kunde för att skaka av sig dem men lyckades inte, utan han var tvingad att ta sig söderut istället för österut som han ville. Söder om byn Brunjård hade han stött ihop med Gísl, Katharina och den lilla flickan, som inte hade berättat sitt namn. Hákon följde bara med dem för att soldaterna var efter dem med, men så fort han såg en chans att komma undan från soldaterna skulle han lämna människorna och halvalven och bege sig hem och varna Ástríðr om anfallet, förhoppningsvis skulle det inte ta alltför lång tid så att Arnes armé inte skulle hinna attackera innan Hákon hann fram.

Det var Hákons anledning till att vara där, krig. Kommer han att hinna fram och varna alverna i tid? Och hur kommer det sig att människorna för det första rustar för krig när dem har ett fredsavtal, och för det andra; hur kunde dem hitta Hákon och hindra honom från att ta sig hem? Han är ju en alv...