Sista delen av andra kapitlet, lite kortare del men det får ni leva med. Sticker ju som sagt iväg imorgon så inga uppdateringar på en vecka ungefär. Sen måste jag få tillbaka kapitel 3 läst också, men har redan börjat på kapitel 4 och kommit en bit, och jag har en del fina ideér ^^

Katharina och Lea väntade utanför en stor grottöppning som sträckte sig mellan fyra och fem meter upp, och bildade en öppning som såg ut som både en kvadrat och en triangel. Katharina såg inte så glad ut.

- Hur… ehm… gick det?

- Dem lär inte besvära oss något mer. Kom igen, det är dags att visa Alven på rätt väg så han kommer hem snart, annars kommer väl alla som ser honom att tycka att världen är en tråkig plats.

- Om alla skulle vara som du skulle världen ligga i ruiner, Hákon gick mot grottöppningen med en högdragen blick på Gísl. Men jag kan knappt vänta med att få komma ifrån er, så för en gång skull håller jag med dig halvalv, dags att gå.

Gísl stirrade argt mot Hákons rygg, men gick tyst efter honom efter att ha fått en puff från Katharina på armen. Inne i grottgången var det mycket svalare, om än lite kvavt. Ungefär tvåhundra meter in utvidgades tunneln till en grotta som hade fem andra tunnlar som gick in i berget förutom den som Katharina, Lea, Gísl och Hákon kom från. Förutom tunnlarna fanns också ungefär fem personer i grottan, de tittade bara upp, nickade till Gísl och gav de andra en misstänksam blick innan de återgick till deras egna affärer.

Gísl gick fram till en av de vänstra gångarna, pekade och sa; den här går till det ända stället ni alver låter oss nomader komma till för att byteshandla, vilket inte händer så ofta kan ju tilläggas, men bara följ gången utan att svänga in i en sidogång. Det är ganska ironiskt faktiskt, att träffa er alver är nästan omöjligt eftersom er skog skyddas av uråldrig magi, men ändå så är det just er skog som det är lättast att hitta om man går härifrån.

- Bara jag kan komma hem, utan att ni saktar ner mig. Och med dem orden gick Hákon in i tunneln och började sen springa med lätta steg och var snart borta.

- Tack Hákon! ropade Katharina efter honom. Vi hade aldrig kommit så här långt utan dig!

Kapitel 2 klart! :D Ordet i grönt är ändrat från fundersam till misstänksam, mer för dem som redan läst som en point out. Hákon sticker iväg och lämnar dem andra, kommer dem att klara sig nu när Hákon sticker? Vad kommer de andra tre göra nu när de är framme? Hur kommer Hákon klara sig på egen hand? Det får ni reda på senare xD