Nu kommer sista delen i prologen, det är nu halvalven Gísl som berättar eller tänker tillbaka. Efter den här kommer vi gå in på kapitel 1, vet inte riktigt när den kommer upp, förhoppningsvis den här veckan, det beror på hur arbetet med kapitel 3 går ^^ Men först, prologen:

Gísl funderade också på varför han satt tillsammans med en alv vid en lägereld som om de var vänner eller bundsförvanter. Gísl hade alltid hatat alver sedan hans pappa lämnade honom och hans mamma i öknen för att leva ett bekvämt liv i alvernas skogar. Hans mamma dog ute i öknen bara ett år efter det, sorgen knäckte henne och hon förlorade livslusten. Gísl hade växt upp i öknen och levt som en nomad tillsammans med sin moster, men även hon hade dött efter några år i sjukdom. Gísl kunde klara sig perfekt i öknen och visste var han kunde hitta allt han behövde för att överleva, ja förutom kött som det var brist på. Han hade begett sig till Brunjård, den närmsta byn där han kunde skaffa kött. I Brunjård hade han sett allt som hände med Katharina och lillflickan men inte brytt sig, Gísl trodde inte att en människa ville ha hjälp av en halvalv och han ville inte ge den heller. Men en vakt som hade släpat fötterna efter sig fick syn på Gísl och av någon absurd anledning drog han slutsatsen att Katharina och Gísl reste tillsammans och började jaga honom också. Gísl flydde åt söder eftersom det var där han bodde och han hade så småningom kommit ikapp Katharina och flickan. Tyvärr hade soldaterna som tappat bort dem två, börjat jaga honom istället. De var hack i häl på honom och alla tre gjorde sällskap, vilket inte förbättrade situationen för någon. De lyckades komma ifrån soldaterna när Gísl tog flickan på ryggen och han och Katharina lyckades springa ifrån dem, Gísl hade blivit imponerad över hur snabbt den konstigt klädda flickan kunde springa. De lyckades komma tillräckligt långt ifrån soldaterna för att de skulle kunna gömma sig i ett buskage, en tillfällig lösning men Katharina hade varit tvungen att hämta andan. När hon hade gjort det var hon å andra sidan inte särskilt glad över att han hade lett soldaterna till henne igen och sagt att han var tvungen att se till att de inte var förföljda innan han lämnade de två på en säker plats. Gísl hade förvånat gått med på det, han och Katharina hade turats om att sitta vakt den natten medans de sov i buskaget efter en kall middag på den frukt som den lilla flickan hade stulit i byn och köttet som Gísl hade köpt. Nästa dag hade de mött Hákon som också varit förföljd av ännu fler soldater och de hade då minst tolv soldater efter sig. Gísl var inte så glad över att ha sällskap av en alv men var tvungen att, efter sex dagars resande med honom, erkänna att deras kombinerande sinnen hade hjälpt dem att hålla sig från total upptäckt från soldater även om de fortfarande var förföljda.

Och det var så som Gísl kom dit, de gröna partierna är små ändringar som jag gjorde från originalet, vilket betyder att ni inte riktigt behöver bry er om det, vill bara peka ut till de som redan läst den här delen att där har jag ändrat. Hoppas att ni tycker att det är läsvärt än så länge, och att ni vill fortsätta :D