Alla inlägg den 13 juni 2011

Av bokfia - 13 juni 2011 19:23

Här kommer del 2 av första kapitlet, lite händelselöst men vi får iallafall reda på en sak  i del 2 xD Nästa del jag lägger upp kommer från kapitel två ;)


Katharina tittade ner på flickan som hade hållit sig till henne hela veckan utan att säga ett ord. Hon hade sovit med Katharina, hjälpt henne plocka ätbara örter och växter med ett stort intresse, hjälpt till med matlagningen och det var bara med en massa övertalning som flickan inte följde med Katharina när hon behövde kissa. Katharina undrade var flickan kom ifrån och om hon hade några föräldrar och var de var någonstans i så fall. Alla försök Katharina hade gjort för att starta en konversation med henne hade bara mötts av tystnad och en sorgsen blick. Katharina undrade om det hade något att göra med den möjliga misshandel som hon måste varit med om för att få de hemska ärr som fanns på hela kroppen. En sak störde Katharina ännu mer än att flickan inte pratade.

- Vad heter du? Frågan kom mer av frustration än nyfikenhet och Katharina trodde inte hon skulle få ett svar, men flickan tittade på henne lite förvånat och glatt, böjde sig ner och började skriva i sanden. När flickan ställde sig upp stod det någonting i sanden, men Katharina kunde inte läsa vad. Det såg ut som runskrift. Det var tre tecken, det första var ett rakt streck med ett litet streck som började högst upp och gick ner en litet bit snett åt höger, det andra var också rakt med en prick i mitten och det tredje tecknet var rakt med ett snett streck från mitten som gick neråt åt vänster.

- Vad står det?

- Titta inte på mig, mänskliga runor skiljer sig från alviska. Katharina började bli lite fundersam över Hákons nyfunna förmåga att prata.

- Jag kan läsa människornas runor. Det står Lea, sa Gísl och tittade på flickan, som nickade och såg glad ut. Katharina fick lite dåligt samvete över att hon inte hade frågat tidigare om Leas namn, när hon inte hade sagt det själv och det också gick upp för Katharina att hon inte kunde eller ville prata hade inte Katharina ens tänkt på att Lea kanske kunde skriva.

- Ska vi gå snart, jag tycker inte om att stå stilla med soldater några kilometer ifrån mig! Sa Hákon frustrerat.

Katharina tyckte likadant även om hon inte sa något, och den lilla gruppen började gå igen in i öknen. När Katharina gått ett par steg kände hon en konstig känsla dra över henne, hon hade svårt att sätta fingret på det men det kändes lite som om någon drog en slöja över henne men eftersom ingen av de andra sa något höll hon tyst om det, och i hettan som hade ökat gradvis när de rörde sig söderut glömde hon snart bort det.


Då är kapitel 1 avslutat ^^ Kapitel 2 är lite längre så kommer trologtvis att bli 3 delar, men nu när hela grejjen har kommit igång vad säger ni? Finns det saker jag kan förbättra? Något ni tycker är extra bra? Kommentera gärna :)

Ovido - Quiz & Flashcards