Här kommer nästa del i kapitel 2, fick reaktionen "vad brutalt" så öhm, ja <_<

Anyway:

- Vi vilar oss och dricker där i skuggan av stenen, sa Gísl och pekade samtidigt mot en stor sten som var ungefär 3 meter hög som låg femtio meter framför dem.

- Terrängen kommer att bli lite mer kuperad, men vi är snart framme, ser ni bergskedjan där framme? Det är dit vi är på väg, det finns tunnlar i hela kedjan som sträcker sig i oändlighet, jag vet inte vart alla går men det finns en tunnel som leder direkt till din ogenomträngliga och ogästvänliga skog. Gísl tittade mot Hákon som satt en bit ifrån de andra.

- Vem har grävt dem? Frågade Katharina nyfiket, att gräva tunnlar i en bergskedja verkar lite onödigt.

- Enligt berättelser så är det dvärgar som gjorde dem för länge sen, hur länge sen vet jag inte, men det var långt innan alver och människor kom hit i alla fall. Jag antar att det var någon slags gruva, men vad som utvanns vet jag inte, det finns flera grottor där inne, och ännu fler tunnlar, de används för närvarande av nomader, man kan stöta på dem när man går i tunnlarna. Det är lättare att komma till andra sidan av berget genom tunnlarna och det finns flera oaser på den sidan. Men vill man köpa och sälja saker på marknader så är det den här sidan som gäller, de där tunnlarna underlättar verkligen. Där inne borde vi vara säkra från vakterna, ingen av nomaderna skulle berätta för dem om oss, och även om de skulle göra det så hittar jag bättre i dem där tunnlarna än alla andra. Jag vågar dessutom gå längre in och även utforska okända tunnlar, det är inte många som vågar det eftersom det bor en del vilda djur där inne som kan attackera om man inte är försiktig. Ett perfekt gömställe där vi kan försöka komma på ett sätt att få hem dig. Herr Alv vill förstås inte det, men så fort vi fått honom på rätt spår ska jag hjälpa dig på alla sätt jag kan, det är ett löfte! Och jag bryter aldrig mina löften. Gísl log mot Katharina, Hákon fnyste bara och tittade bortåt mot nordväst.

I skuggan av stenen vilade de i en timme, Lea somnade och Katharina dåsade också lite grann, när Hákon plötsligt for upp och en pil landade på platsen han hade befunnit sig på en sekund tidigare. Katharina och Lea for också upp och tittade sig omkring. Från norr kom de soldater som tidigare hade jagat dem, fem män var på väg mot dem med dragna svärd, stålet blänkte i den skarpa solen. Bakom dem stod sju bågskyttar som alla hade en pil i bågen och var beredda på att skjuta. Hákon hade dragit sitt svärd när han hoppade upp och Gísl hade själv laddat sin båge med en pil.

- Ta Lea och spring mot berget! Jag och Alven kommer när vi har besegrat dem!

- Va! Men om ni…

Men Lea drog i Katharina med förvånansvärd kraft för en liten flicka och de båda började springa samtidigt som Gísl släppte pilen och den genomborrade en av bågskyttarna i hjärtat. Hákon hade inga problem med soldaterna, han var mycket snabbare än dem. Det enda som syntes när han slogs var hans svärd Thornessa blänka i solen, nästan som om svärdet njöt av att döda. Hákon skar halsen av den första soldaten, behärskade sig lite med den andra och siktade mot benen, soldaten ramlade omkull. De tre återstående fick dödliga skador runt de svaga länkarna i ringbrynjan, armhålorna och lederna, allt hände i stort sett i ett svep. De fem bågskyttarna som var kvar (Gísl hade dödat en till medans Hákon tog itu med svärdsmännen) tog till flykten.

- Skjut dem! Om de kommer undan kommer de bara att kalla på förstärkning! ropade Hákon åt Gísl som började småspringa samtidigt som han avlossade fem skott i snabb följd, för en människa skulle det ha varit svårt att se halvalvens rörelser men Hákon som var alv hade inga problem, och det han såg gjorde honom lite imponerad. Att träffa rörande mål samtidigt som man själv rörde sig krävde mycket övning. Alla fem skott träffade där de skulle, i nacken, och de genomborrade halspulsådern eller luftstrupen bakifrån. Det hela hade tagit mindre än tre minuter.

Hákon gick fram till vakten som han hade skurit i benen, soldaten hade inget hopp om att överleva, Hákon hade skärt av minst en stor blodådra och soldaten blödde kraftigt.

- Varför förföljde ni oss? Varför mobiliserar Arne sin armé? Och hur kunde ni hitta mig när jag försökte ta mig runt er?! Hákon pratade fortare mot slutet och hade grabbat tag i soldaten och skakade honom när han inte svarade.

- Vem är du? Varför är jag… soldaten såg sig omkring och slöt ögonen. Den store Guden hjälpe oss… ett monster är löst… snälla… någon måste…, soldaten tittade bedjande på Hákon och Gísl innan han hostade till och blev stilla.

- Okeeej, Gísl drog ut på ordet, hur kom det sig att han inte hade någon aning om vart han är? Han och hans vänner har förföljt oss i en vecka, då borde man veta vart man är och varför.

- Någonting är fel, men vad? Hákon reste sig upp och började gå mot grottorna medans han torkade av Thornessa på manteln med en fundersam min.

Vad menade soldaten med sina oavslutade meningar? Vad är det som är fel? Vad för monster? Svar får ni senare :P

Den sista delen i kapitel 2 kommer upp innan onsdag då jag åker i väg i en vecka ungefär, alltså är det omöjligt för mig att uppdatera då, när jag kommer hem har förhoppningsvis min editor läst kapitel 3 och jag kan fortsätta ladda upp ^^

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjena, jag har nu varit halvkrasslig/halvförkyld ett bra tag... För två veckor sen kom jag hem och sov hela eftermiddagen, gick upp och åt middag, var vaken i någon timme och sen gick jag och lade mig och sov hela natten. Det var likadant förra vecka...

Läste precis ut "The Legend of Eli Monpress" av Rachel Aaron och jag var bara tvungen att skriva om den! "The Legend of Eli Monpress" är en ihopsättning av 3 böcker: "The Spirit Thief", "The Spirit Rebellion" och "The Spirit Eater". Den här bokserien...

Igår var jag och syrran och kollade på The Hobbit The Desolation of Smaug så tänkte ta och dela mina tankar om den :)   Vi börjar med det negativa så tar vi det positiva på slutet, det största problemet jag hade med The Hobbit del 2 var början, d...

Fear är fjärde boken i Gone serien av Michael Grant. Perdido Beach barnen har delat på sig, ungefär hälften har flyttat till en sjö med Sam och resten är kvar i staden med Caine. Men en efter en börjar de upptäcka att kupolen som håller dem inne börj...

(I'm so bad at updating even though I have been reading)   Plague är den fjärde boken i Gone serien av Michael Grant. Barnen är fortfarande fast och vet inte hur de ska (eller om de kan) ta sig ut. Efter de händelser som avslutade Lies har barnen...