Och här kommer kapitel 2! Eller, en del av den iallafall :P

Kapitel 2

Hon hörde steg utanför cellen igen. Hon visste vad det betydde, hon ville inte. ”Gå iväg!” tänkte hon ”gå iväg och lämna mig ifred!” Men även om de hörde henne så skulle de bara skratta åt henne, vem skulle lyssna på ett monster? Ett monster så farligt att det var tvunget att bli behandlad som henne, vem skulle väl någonsin bry sig om något sådant?

Just då, på en annan plats, ryckte en svarthårig kvinna till där hon satt i en bekväm stol och log mot en stenskål fylld med vatten. Hon blundade och såg ut att koncentrera sig och när hon öppnade ögonen såg hon inte lika glad ut.

- Fyra?! De skulle bara vara tre! Hon funderade och ropade efter en stund med ljus men ändå hård röst: Astor! Kom hit!

   En man i 30års åldern kom inrusande. Han hade en hök tätt bakom sig, men den slog sig ner en bra bit ifrån kvinnan, stirrandes misstänksamt på henne. Astor hade under tiden ställts sig på knä framför kvinnan och tittade frågande upp på henne. En stund senare skyndade han ut från rummet och upp mot ett högt torn, fortfarande med fågeln tätt i hälarna.

Det visade sig ganska snabbt att Katharinas rädsla för att inte hitta vatten var obefogad, Gísl hade sagt att han visste vad han gjorde och det gjorde han. Han hittade kanske inte vatten men han visste var det fanns kaktusar och han kunde utvinna saften från dem så gruppen behövde inte gå törstiga. Smaken var ganska så söt och speciellt i hettan var den riktigt uppfriskande. Men även om de hade kaktussaften så var det nästan olidligt varmt och Katharinas kläder klibbade mot huden, hemma i Sverige var det höst och hon hade kläder på sig efter det, hennes grå munkjacka var väldigt varm i hettan från öknen och Katharina hade tagit av sig den och knytigt den runt midjan, Gísl hade förstått att hon var varm men ville inte att hon skulle utsätta huden för direkt solljus och hade gett henne sin mantel att ta på sig istället. Katharina hade varit tveksam först, men den visade sig vara svalare än hon först trott. Det var nästan så att hon trodde att den faktiskt, på något magiskt vis, behöll samma temperatur hela tiden. Eftersom den hade en huva också blev huvudet inte så varmt heller. Katharina funderade om Leas och Hákons mantlar hade samma ”magiska” effekt även om Leas och Hákons var gröna och inte bruna som Gísls. Men hon avstod från att fråga. Även om manteln gjorde det svalare så var det fortfarande varmt och hela gruppen fokuserade på att komma framåt åt det håll som Gísl ledde dem åt. Hon började istället iaktta alla i gruppen, Lea gick på Katharinas högra sida och tittade vaksamt framåt och upp på himlen. Katharina kastade en blick uppåt för att se om det var något på den ljusblå himlen, det ända hon såg var en fågel cirkla högt upp. Katharina tittade ner på Lea igen, under den gångna veckan hade Katharina kommit att hålla av flickan som inte pratade. Om hon inte höll noga uppsikt över omgivningarna så lyssnade hon på allt som Katharina berättade om det lilla hon visste om växter. Lea hade stora bruna ögon som, tillsammans med skyggheten och det bruna långa, ganska trassliga håret, drog tankarna till ett rådjur. Leas kläder var smutsiga och trasiga och de gick i grönt och brunt och Katharina förstod att de skulle vara perfekta för att gömma sig i skog och gräs.

   Gísl gick en bit framför alla andra och även han var uppmärksam på omgivningen, men till skillnad från Lea tittade han ner istället för upp, Katharina hoppades på att han höll utkik efter ormar och skorpioner. Gísl hade sin långa båge i handen och kogret på ryggen, han hade ungefär tio pilar kvar, och hans kläder, en skjorta och ett par byxor, gick i gulbrunt. Han hade ett par mörka stövlar på sig i skinn och armskydd på sin vänstra arm. När Katharina hade frågat varför hade han sagt att det var för att skydda armen mot strängen på bågen som snärtade till där han släppte den. Om Katharina hade lärt sig Gísls ansiktsuttryck under den gångna veckan så var hans avlånga men mjuka ansikte antagligen rynkat i koncentration när de bruna, uppmärksamma ögonen svepte över omgivningarna.

   Hákon gick en bit ifrån alla andra. När Katharina sneglade på honom ur ögonvrån så såg han sammanbiten ut, han trivdes inte i deras sällskap. De svarta ögonen var riktade rakt fram men Katharina var väldigt övertygad om att hans spetsiga öron skulle varna honom om minsta ljud. Han hade en grå kortärmad tröja över en blå långärmad, han hade också skydd på handleden som stöd för när han använde svärdet som var på hans högra sida. Han hade blåa byxor och på smalbenen hade han benskydd och låga skor. Katharina förstod att Lea, Gísl och Hákon skulle kunna försvinna på några sekunder om de misstänkte att de var förföljda, men varför kunde då de soldater som följde efter dem se eller åtminstone veta var Hákon var när han försökte smita förbi dem? Katharina blev inte klok på det. Hon kastade en blick upp mot skyn och noterade att fågeln dök neråt, den hade säkert sett en mus eller liknande, kanske en orm. Katharina visste inte om mössen var framme på dagen, antagligen inte med tanke på hur varmt det faktiskt var. Längre fram såg Katharina en mörkare del bland det ljusgula gruset de gick på, det skiftade mellan sand och grus. Det mörka längre fram var en klippa såg Katharina, hon undrade om de skulle behöva klättra över eller gå runt den, hon hoppades på det senare, de hade inte sett soldaterna på ett tag men om de klättrade på en klippa skulle det vara lätt att skjuta ner dem.

Nya mystiska karaktärer och även beskrivningar på dem vi känner, jag känner själv att jag är bättre på att beskriva personer utefter bilder, vilket kanske inte är så bra med tanke på vad jag skriver xD Men har lyckats fixa hjälp mot det, har fått mina karaktärer ritade av Malin! Så imorgon eller i värsta fall i övermorgon kan ni förvänta er bilder på våra fyra huvudpersoner ;) Delen blev lite lång men kände att allas beskrivningar behövde komma med, kommentarer uppskattas :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjena, jag har nu varit halvkrasslig/halvförkyld ett bra tag... För två veckor sen kom jag hem och sov hela eftermiddagen, gick upp och åt middag, var vaken i någon timme och sen gick jag och lade mig och sov hela natten. Det var likadant förra vecka...

Läste precis ut "The Legend of Eli Monpress" av Rachel Aaron och jag var bara tvungen att skriva om den! "The Legend of Eli Monpress" är en ihopsättning av 3 böcker: "The Spirit Thief", "The Spirit Rebellion" och "The Spirit Eater". Den här bokserien...

Igår var jag och syrran och kollade på The Hobbit The Desolation of Smaug så tänkte ta och dela mina tankar om den :)   Vi börjar med det negativa så tar vi det positiva på slutet, det största problemet jag hade med The Hobbit del 2 var början, d...

Fear är fjärde boken i Gone serien av Michael Grant. Perdido Beach barnen har delat på sig, ungefär hälften har flyttat till en sjö med Sam och resten är kvar i staden med Caine. Men en efter en börjar de upptäcka att kupolen som håller dem inne börj...

(I'm so bad at updating even though I have been reading)   Plague är den fjärde boken i Gone serien av Michael Grant. Barnen är fortfarande fast och vet inte hur de ska (eller om de kan) ta sig ut. Efter de händelser som avslutade Lies har barnen...