Eftersom jag tycker att arbetet med kapitel 3 går framåt så lägger jag ut första delen från kapitel 1 idag, men förvänta er inget mer den här veckan. Vi går alltså in mer i själva storyn nu, säg gärna vad ni tycker :)

Kapitel 1

Katharina tittade ut över öknen som enligt Gísl började där de var nu, fast Katharina tyckte att de hade vandrat i ett ökenlandskap ganska länge med sand och växter som avlöste varandra. Sällskapet hade gått upp innan soluppgången för att packa ihop och radera ut alla spår som visade att de hade stannat där, precis som alla de andra dagarna. Men trots att de höll ett högt tempo och pressade sig själva till bristningsgränsen var soldaterna som jagade dem fortfarande efter dem och på ungefär samma avstånd som förut. Gísl hade sagt att de hade större chanser att komma undan i öknen än ute på slätten eftersom soldaterna inte visste hur man överlevde där och de hade alla gått med på att försöka ta sig dit, Hákon ganska så motvilligt. Nu, efter en veckas resande, var de äntligen framme och Katharina visste inte riktigt om hon skulle vara glad över att de kanske skulle kunna skaka av sig soldaterna eller om hon skulle vara orolig över deras chanser att överleva i en öken. Den enda som visste hur man skulle överleva i den stora sand- och gruslåda som bredde ut sig framför dem var en halvalv som hon känt i en vecka. Dessutom så hade de knappt någon mat med sig, bara lite grönsaker och örter som Katharina hade plockat föregående dag, och de hade inget vatten. Katharina visste kanske inte själv hur man överlevde i öknen men hon visste att utan vatten var man körd.

– Gísl, är det verkligen en bra idé att gå ut i öknen utan vatten?

– Vad snackar du om? Vi var ju överens om att vi skulle in i öknen för att skaka av oss soldaterna eftersom det är vår bästa chans? Du kan ju inte bara ångra dig när vi precis har kommit fram!

– Jag säger bara att det är en dålig idé att gå in i öknen utan vatten, jag vet inte hur det är med alver men människor kan inte klara av att gå omkring utan vatten i extrem hetta särskilt länge.

− Alver överlever kanske en dag mer än människor, Katharina tittade förvånat på Hákon, det var hans första mening på två dagar.

− Wow, kan du prata? Gísl var aldrig sen med att provocera Hákon när han för en gångskull pratade.

− Ska vi gå ut i öknen eller ska vi stå här hela dagen? Hákon blängde bara på Gísl. Och om ni nu bestämmer er för att gå in, hur ska vi kunna skaka av oss soldaterna? De kommer aldrig ikapp oss även om vi stannar under nätterna så ni tre får vila, de följer bara efter oss för att se vart vi tar vägen, eller se till så att vi går den väg de vill att vi ska ta. Jag skulle vara borta vid det här laget om det inte var för att människorna verkar kunna se mig även när jag smyger iväg. Och om inte ens jag kan skaka av mig soldaterna, hur ska en halvalv lyckas? I sällskap med två människor?

− Jag vet vad jag gör och jag vet hur jag ska skaka av mig soldaterna, jag vet till och med hur du ska kunna komma tillbaka till din älskade skog! Gísl var irriterad.

Hákon såg tvivlande ut men sa ingenting utan vände sig om och tittade tillbaka mot det håll de kommit ifrån. Hela tiden som han och de andra hade flytt från soldaterna hade de aldrig kommit så nära att soldaterna eller de själva kunde skjuta dem med pil och båge, när de stannade, stannade soldaterna. Det var bara om Hákon försökte ta sig åt alla andra håll, mot norr, väst eller öst, som soldaterna överhuvudtaget gjorde något och använde sig av mer pilar än Hákon trodde var möjligt att bära på eller attackerade i grupp med svärd för att hindra honom från att ta sig ifrån de andra tre. Hákon var säker på att han skulle kunna döda soldaterna och sen sticka iväg, men eftersom han inte ville provocera människorna för mycket innan han underrättat drottningen om den stundande attacken så drog han sig bara tillbaka. Han hade försökt många gånger att ta sig förbi både på dagen och på natten, med eller utan de andras vetskap men alla försök hade misslyckats.

Och då var kapitel 1 uppe! Eller en del av den iallafall ^^ Om ni har frågor eller kommentarer så kommentera gärna, jag bits inte, vill gärna ha kritik så att jag kan förbättra mig :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjena, jag har nu varit halvkrasslig/halvförkyld ett bra tag... För två veckor sen kom jag hem och sov hela eftermiddagen, gick upp och åt middag, var vaken i någon timme och sen gick jag och lade mig och sov hela natten. Det var likadant förra vecka...

Läste precis ut "The Legend of Eli Monpress" av Rachel Aaron och jag var bara tvungen att skriva om den! "The Legend of Eli Monpress" är en ihopsättning av 3 böcker: "The Spirit Thief", "The Spirit Rebellion" och "The Spirit Eater". Den här bokserien...

Igår var jag och syrran och kollade på The Hobbit The Desolation of Smaug så tänkte ta och dela mina tankar om den :)   Vi börjar med det negativa så tar vi det positiva på slutet, det största problemet jag hade med The Hobbit del 2 var början, d...

Fear är fjärde boken i Gone serien av Michael Grant. Perdido Beach barnen har delat på sig, ungefär hälften har flyttat till en sjö med Sam och resten är kvar i staden med Caine. Men en efter en börjar de upptäcka att kupolen som håller dem inne börj...

(I'm so bad at updating even though I have been reading)   Plague är den fjärde boken i Gone serien av Michael Grant. Barnen är fortfarande fast och vet inte hur de ska (eller om de kan) ta sig ut. Efter de händelser som avslutade Lies har barnen...