Här kommer kapitel 7 del 1! Läs och tyck till :)

Kapitel 7

Hákon svingade svärdet snabbare än ett mänskligt öga kunde se, men kvinnan var återigen utanför hans räckvidd. Han rynkade pannan, även om hon var en Förtrollare så skulle han som alv vara snabbare… hon var farlig.

– Katharina! Ta Lea och sätt er i säkerhet, låt mig och Gísl ta hand om henne.

       Katharina tvekade en sekund, kastade en blick först på Gísl, sen Hákon och tillslut på kvinnan som log iskallt mot henne, innan hon nickade och vände sig som och sprang iväg med Lea i handen.

– Efter dem! Två barn kan väl två korta tjockisar som ni ta hand om?! Kvinnan kastade en blick mot de båda dvärgarna som stått stilla utan att röra en min under hela tiden, Hákon tog tillfället i akt och attackerade igen. Även Gísl hade börjat röra på sig och sköt iväg två pilar i snabb takt mot kvinnan, båda pilarna flög iväg och landade någonstans bland de raserade husen.

       Dvärgarna hade börjat röra på sig i en cirkel för att komma runt de stridande och rördes sig mot Katharina och Lea som sprang mot den bakre delen av grottan. Gísl tittade mot dem och övervägde i en sekund att skjuta dem men Hákon, som inte lämnade kvinnan med blicken, sade:

− Strunt i dem, jag hade sällskap på vägen hit.

Gísl lyssnade förvånat på de snabba stegen han kunde urskilja från någon som sprang runt husen och verkade röra sig mot Katharina och Lea, han höjde förvånat ögonbrynen när han insåg vem eller rättare sagt vad det var som sprang men han släppte det när kvinnan framför utan förvarning slängde iväg två eldklot, ett mot Hákon och ett mot honom själv. Båda lyckades ducka undan och eldkloten landade en bra bit ifrån dem. Försökte hon ens träffa oss? Undrade Gísl samtidigt som han la en ny pil i bågen och sköt mot kvinnan.

       Hákon använde sina öron för att höra var pilen var någonstans utifrån vindsuset och han började röra sig åt det håll som han trodde att kvinnan skulle ducka åt och till hans förvåning gissade han rätt. Han svingade Thornessa och det ryckte lite i mungipan när han kände att spetsen på svärdet träffade något. Kvinnan skrek, ett gällt skrik som skar i öronen på alla som var i närheten. När Hákon hittade kvinnan, som igen hade teleporterat sig till en annan plats, såg han att han bara hade gjort en reva i hennes klänning. Träffade jag bara klänningen? Utifrån hennes reaktion skulle man nästan kunna tro att jag högg av henne benet eller något. Hákon rynkade pannan, han visste inte hur han skulle kunna besegra en fiende som verkade vara snabbare än han själv och som dessutom kunde teleportera sig, skjuta eldklot och vem visste vad mer hon kunde göra. Det såg ganska hopplöst ut.

Nästa del kommer upp om någon dag :)