Och här kommer äntligen nästa del i Resan :D Det är nu Kapitel 3 Del 1!

Kapitel 3

Den svarthåriga kvinnan stod och tittade ut genom ett fönster, utanför bredde öknen ut sig, på andra sidan slottet började en bit bort en djungel att ta över vegetationen.

– En liten ändring i planen är allt som behövs, det är inte första gången. Ett kallt leende skymtade till i ansiktet och ögonen glödde till i en violett ton. Astor! Jag ska iväg och hälsa på några gamla vänner, se till så att inte alven försvinner!

– Tack Hákon! Vi hade aldrig kommit så här långt utan dig!

”Idiotiska människa. Hon är sämre än oss, svagare, i det närmaste blind och döv och kan inte ens komma i närheten av vår snabbhet. Jag behöver inte en sån varelses tacksamhet!” Hákon sprang fort genom gången, det hade gått ungefär två timmar efter det att han hade lämnat de andra tre, och han kunde känna lukten av träd, en välkomnande och mjuk lukt bland stenarnas metalliska stank. Hákon tog ut stegen lite till när han kände en mjuk bris, och han kom ut i friska luften. Han tvärnitade. Pínulítill, den lilla handelsbyn som skulle finnas i slutet av tunneln, Hákon hade dragit sig till minnes att hans mor hade nämnt den för länge sen, var borta! Det enda som fanns kvar var ett dött skelett, allt var uttorkad, när Hákon försiktigt och tvekande gick ut på gräset smulades det sönder under hans sulor, och ett träd föll ihop bredvid honom av ett svagt vinddrag. Hákon kunde känna hur jorden skälvde, som om den grät, något hemskt hade hänt här och han kände hur fruktan grep honom, hade människorna gjort det? Hade dem redan invaderat? Hade de en sån fruktansvärd teknologi att de kunde släcka liv på det här sättet? Frågorna snurrade runt i Hákons huvud, hur, varför? Han fortsatte försiktigt runt i det döda landskapet, letade efter liv, någonstans borde det finnas någon som var vid liv. Men det fanns inte ens en insekt där, han kunde inte känna det minsta liv här. Då stannade han till igen. Barriären! Den magiska barriären som skulle hålla inkräktare ute ur skogen, den var sönder! Vem som helst och vad som helst kunde nu komma in i alvernas heliga skog. Vem hade makten att bryta igenom drottningens magiska barriär?! Utan att fundera mer satte han av mot den del av skogen som fortfarande levde, han sprang det fortaste han kunde, utan att se sig om, om han hade varit mer uppmärksam hade han kanske sett höken som cirklade uppe i luften, men hans tankar var redan i huvudstaden där hans mor bodde: Mor, jag kommer, håll ut lite till, dö inte!

Vad är det som har hänt i Pínulítill? Ja ni, det får ni inte reda på nu iallafall :P